Coming back?

Den 2016-12-11, kl 23:27:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 1
Satt för första gången och läste mina gamla blogginlägg och insåg faktiskt hur guld värt det är att ha sparat tankar och känslor på en plats. Läste några av inläggen och beundrade hur passionerat jag skrev. Var det verkligen jag som skrev? Flera minnen kom till liv och medförde några tårar här och där. Funderar på att kanske komma tillbaks för att skriva av mig och förhoppningsvis finna den passion som jag skrev med då.

Vilka är ni som är kvar här inne och läser? Finns det någon som har hängt kvar här sen början? Skulle vara kul att veta! :)

October

Den 2015-10-12, kl 22:33:00
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Tiden går och och dagarna går. Skolan är i full gång och plugg, plugg och mera plugg är i princip vad dagarna handlar om. Vi läser just nu Galenisk farmaci och det är äntligen nu vi får 'hands-on-training' om läkemedel. Vi har hittills fått tillverka en hel del olika läkemedelsberedningar; kapslar, suppar, krämer (som vi även fick ta med oss hem), brustabletter, geler, EMLA, orala lösningar - you name it! Nu i veckan ska vi tillverka tabletter under förhållanden liknande läkemedelsindustrins. Intressant minst sagt, speciellt för en intresserad inom farmaci. Fyra år in i utbildningen är när det roliga och intressanta äntligen kommer in i bilden. 
 
Åsido så ligger den verkliga utmaningen egentligen i hur man ska hinna med att få så mycket gjort på så lite tid. Innan man vet ordet av så är dagen slut och man har knappt hunnit med allt man hade velat. Att jag läser två kurser samtidigt + kårengagemang + ev. planering för ytterligare saker = no time. Men Alhamdulillah så är jag mer än nöjd. Effektivare tidsplanering ska väl kunna få saker och ting att fungera.
 
På tal om annat - är det bara jag som tycker årets Nobelspris i Kemi (DNA-reparationssystem/mekanismer) och Medicin/Fysiologi (behandling av parasitmaskar och Malaria) är sååå intressanta? Börjar själv spåna på Ex-jobb inriktningar/ämnen inför nästa höst och jag börjar bli väldigt intresserad av dessa ämnen. Vi får se vad det blir :)

Summer break

Den 2015-08-24, kl 18:42:26
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Sommarlovet är i slutskedet nu och jag känner mig inte tillräckligt utvilad ännu. Jag har jobbat det mesta av sommaren så det är nog därför. + att lovet har gått såå fort. Det är förvisso en vecka kvar till skolstart men med en omtenta imorgon så har de senaste dagarna spenderats till plugg. Men, Alhamdulillah 'ala kulli haal.

Denna sommar har nog varit en av de lärorikaste somrar jag har haft. Min förra arbetsplats ville ha tillbaks mig till sommaren och jag är glad att jag accepterade detta erbjudande (en annan tidigare arbetsplats ville även ha tillbaks mig). Det var lite mer än ett års paus emellan men jag kom in i jobbet rätt snabbt. Har fått lära mig mer denna gång om IVF/ICSI och mer om produktinnehåll. Jag hanterade även de flesta direktmarknader för företaget (UK, Frankrike, BeNeLux, DACH, Skandinavien och interna order (Japan, USA, Italien, m.m )), som tre personer egentligen har hand om men eftersom jag hoppade in under deras semester så har jag haft ett och annat att göra. Det har vart så oerhört kul och jag har lärt känna folk från runt om i världen. Definitivt ett minnesvärt sommarjobb.

Jun. 6, 2015

Den 2015-06-06, kl 15:25:00
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Äntligen sommarlov! De senaste dagarna har helt ägnats åt en hemtenta i kursen Läkemedelstoxikologi och toxikokinetik som har tagit slut på det sista i batterierna. Men nu är det tid för lite ledigheter innan det är dags för jobb. Känns annorlunda och såå skönt!
 
Sedan jag sist bloggade så har det hänt en hel del. På skolfronten avslutades kurserna Analytisk kemi, Farmakokinetik och läkemedelsmetabolism och slutligen Läkemedelstoxikologi och toxikokinetik. Plugg har i princip varit det enda på schemat med små avbrott för att ta igen andan. Det känns surrealistisk att jag nu har avslutat mitt tredje år på Apotekarprogrammet. Det känns som om det vore igår man velade bland utbildningarna och kände sig så kluven. Tre år in i utbildningen så kan jag med säkerhet säga att jag har valt en utbildning som faller mig på smaken Alhamdulillah. Men jag ska inte försköna det - det har verkligen varit blod, svett och tårar, men med (först och främst) Allahs hjälp, tydliga mål, ett starkt driv och nära och kära som motiverar en så kan det omöjliga brytas ner till möjligheter. It is possible :)
 
Jag närvarade på MFD och det var faktiskt (hör och häpna) min första gång i Stockholm. Det var tre absolut inspirerande och 'Imaan boosting' dagar som jag sent glömmer. Grymma föreläsare som lämnade en motiverad till att göra bättre ifrån sig spirituellt. Insha'Allah, kan tänka mig att närvara nästa vår om det håller samma mått.
 
Sedan var jag som jag nämnt kort i tidigare blogginlägg med på Vetenskapsfestivalen som demonstratör/instruktör och som studentrepresentant för Apotekarprogrammet och vi hade en workshop i stan för att utföra labbar och lära allmänheten om läkemedel. Oerhört kul och lärorikt, speciellt då alla lyssnade så fascinerat och testade på själv, både unga och äldre. Och det var fullspäckat! Jag var den yngsta studenten/instruktören där och detta var i samband med en kurs som jag kommer att läsa i höst - så jag har ett försprång där!
 
Goda nyheter har forsat in, flera nära vänner har förlovat sig/gift sig så det har varit några fester/bröllop att närvara på. Och andra väntar barn, Tabarakallah. Så himla kul när detta händer.
 
Sist men inte minst så tog min lillasyster studenten och jag kan inte fatta att det har gått så fort. Det känns som igår jag själv stod där och det har nu gått tre år Subhana'Allah. Lite känslosamt när de 'små' växer upp så fort. Må Allah ge henne allt gott i hennes framtida planer, Ameen. 
 
Detta sammanfattar det senaste i stora drag. Nu ska jag ta hand och belöna mig själv efter det hårda arbetet. Gör ni det också, ni vet att ni förtjänar det. Trevligt lov till alla ni som har det! :)

Brighter days

Den 2015-03-22, kl 17:52:49
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Den sovande själen börjar än en gång få liv i sig. Längre ljusa timmar, solens strålar mot ett ansikte som desperat suktar efter D-vitamin och en svag doft av sommar är vad detta vårliknande väder har fått mig längta efter och öppna mina kisande ögon. Uppfattningen av tid har förlorats till tiden själv och dagarna rusar till det vi ännu har att upptäcka. Tanken av att detta bara är tillfälligt har fräschats upp och har fått mig att inse livets värde utifrån den senaste månadens händelser. Allt på gott och ont - men åh vad härligt det är när man väcks från vad som har känts som ett decennium i dvala.
 
Analytisk kemi kursen som jag läser nu lider mot sitt slut och tentan är endast ett ögonkast bort. Jag kan klart påpeka att denna kurs tillhör den "tråkigare" delen av de kurser som jag hittills har läst. Kanske kan det bero på att jag inte riktigt greppat meningen med kursen eller om det är föreläsaren - jag kan inte riktigt skilja mellan vilka av dessa två förklaringar det gäller. Men det är bara att bita ihop och plugga till tentan. Om vi ser det från den ljusa sidan så är det endast två kurser kvar och sedan är det sommarlov. Som jag längtar! Sommarjobbet är fixat och avtalet skall skrivas under i slutet av mars. Härligt!
 
Sedan kanske jag närvarar på Vetenskapsfestivalen i april för att utföra några labbar och lära allmänheten om naturvetenskap. Men det är då :)

Breathe

Den 2015-02-15, kl 02:24:46
Filed in Thoughts | Kommentarer: 1
Delkurs 4 är avklarad, tentan är skriven och det är endast en delkurs kvar innan Farmakologin på 37,5 hp lider mot sitt slut. Jag kan äntligen pusta ut nu för en gångs skull, på vad som har känts som en evighet. Men sen kommer tanken - kommer jag att klara mig på tentan? Det återstår några veckor att se men Insha'Allah Khair. Positive thinking!

Bloggen har stått tom en hel del på sistone och jag har funderat på om jag skall ha kvar denna blogg. När jag började blogga den 27 januari 2012 (3 hela år!) så hade jag så mycket energi att skriva av mig, sån kick av att skriva varje blogginlägg och dela med mig av allt mellan himmel och jord. Då var det mer att skriva för att fylla ut bloggen, dela med sig inspirerande (och kanske mindre inspirerande) saker frekvent och bara skriva av sig. Mycket har hänt sen dess och prioriteringar har ändrats. Även om jag skulle vilja skriva mycket mer och dela med mig så ofta jag kan så känns det som att jag har tappat det här med att skriva. Inte att skriva i sig utan att skriva med den gnista och kvalitet som jag hade en gång i tiden. 

Jag minns att en av anledningarna till att jag startade denna blogg var för att min estetiska lärare på gymnasiet uppmanade mig att fortsätta skriva och blogga efter att hon hade läst min första konstnärliga/analytiska/resonerande/personliga inlämning (även om jag aldrig har berättat det för någon). Men jag vet inte - det kanske bara är en sån period då omständigheterna, lusten eller orken påverkar ens skrivande. Så jag tror att jag behåller denna blogg för nu, dels för att spara alla minnen och dels för att se om känslan för att skriva kommer tillbaks. 

Jag kanske inte kommer att blogga så ofta men jag har den här för att skriva av mig när jag behöver det eller när jag känner för att dela med mig om saker som talar till mitt hjärta. Så bli inte besvikna om ni än en gång klickar in till en annan tom blogg ♡ 

Thank You!

Den 2015-01-01, kl 18:51:21
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Ett nytt år har tagit sin början och vi vänder nu blad för att göra plats åt nya utmaningar, nya mål, nya möten och allt det som kommer med nya start. Jag tittar tillbaks på det gångna året med tacksamhet för alla de nedgångar och uppgångar det har inneburit. Jag kan nog säga att 2014 var det år jag utvecklades mest på det personliga planet. Alhamdulillah.

Sedan vill jag tacka er som troget har klickat in sig till min blogg trots att inläggen inte har funnits där. Och slutligen, tack 2014 för dina utmaningar för dem har jag haft stor användning av.

Ett gott nytt år till er alla! :)

Perseverance and Nightly thoughts

Den 2014-11-28, kl 00:58:31
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
Något som jag har fått med mig från livets påbjudningar under mitt korta men ack så långa liv (relativt) är att uthållighet är ett av de viktigaste elementen att alltid ha nedpackat och nära till hands. Lite som ett överlevnadskit. Det är alltid den bl.a. som får dig att kämpa den sista spurten inför ett mål eller delmål. Det är den som får dig att fortsätta vidare, vare sig du lyckats eller misslyckats. Den kan vara en "pain-in-the-a**", ta så mycket energi men det är även den bl.a. vi tackar när vi väl står där, gråtandes - inte av förtvivlan men av lycka.
 
Jag har tänkt mycket på det här med att ta de chanser man får här i livet. Allt för ofta har jag känt att jag har hållit mig innanför min 'comfort zone', känt att det kanske inte är rätt tid, plats eller att situationen inte är den optimala för att ta chansen eller kliva ut. Tanken av att man ändå inte skulle klarat av det, att det är en outforskad mark man ger sig in på har spökat flera gånger. Eller att det inte skulle te sig så som man förväntat sig eller att man låter sig slås ner när denna chans inte kommer förbi. Jag har känt allt detta, någon gång, flera gånger och för att vara ärlig så påverkar det en väldigt mycket. Dessa tankar for runt i mitt huvud och jag mindes vart jag var och var jag är idag. Någon gång på vägen måste det ha hänt något, något måste ha förändrats. Om inte jag hade tagit de chanser som har kommit i min väg så skulle jag inte ha varit här. Det må finnas chanser som har slipprat ur mina fingrar, men man kan inte gråta över spilld mjölk. Kan det vara så att det är jag som har för höga förväntningar? Kanske har jag tagit chanserna men ännu inte är där jag vill vara? Jag känner att jag har tagit några kliv ut. Det må inte vara stora, men jag tror att det är tillräckligt stort för att bjuda på nya utmaningar, tillfällen, chanser eller vad man nu vill kalla det. Misslyckanden kan man alltid tåla men att inte försöka vore inte mig. Men jag tror att det är på rätt väg. För nu i alla fall och jag hoppas att det håller i sig. 
 
Perseverance. Jag får nog gräva upp den när det gäller dessa 'chanser' som med allt annat. Jag vet att det kommer ta sin lilla tid, men Insha'Allah så är vi där så småningom. Peppa sig själv måste man allt göra. 
 

“Life is not easy for any of us. But what of that? We must have perseverance and above all confidence in ourselves. We must believe that we are gifted for something and that this thing must be attained.”

― Marie Curie


Autumn

Den 2014-09-29, kl 23:16:00
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Vi går saktare mot mörkare tider och jag välkomnar den mysigaste årstiden med öppna armar. Sommaren har flugit förbi som bara den och det tror jag hösten också kommer att göra. Den tre månaders långa sommarledigheten bestod för min del av jobb .. Och mera jobb! Men det har nog varit den lärorikaste sommaren jag någonsin har haft, så lite pluspoäng där. Meriter och kontakter inför framtida jobb skadar inte heller!
 
Nu är jag åter tillbaks till skolan och läser nu mitt tredje år. Jag kan fortfarande inte smälta att det har gått så fort och att jag nu nästan har avverkat halva utbildningen. Alhamdulillah. Vi läser nu själva "kärn kursen" i utbildningen, farmakologi och sjukdomslära, som är hela 37,5 hp lång och tar inte slut förrän i februari. Kursen består av flera delkurser och vi läser för tillfället den andra delkursen. Det är fortfarande mycket repetition av det som vi har lärt oss i tidigare kurser för att det verkligen skall sitta, men det intressanta kommer snart och jag längtar!
 
Annars har det inte hänt mycket. Jag har ju förvisso blivit ett år äldre - men vad gör det när man är en gammal själ? Jag har alltid känt mig äldre än vad jag faktiskt är och brukar alltid skämta om att jag är en gamling i en ung kropp. Men ett år äldre betyder ju ett år närmare döden och därför är födelsedagar för mig dagar då man reflekterar om vart man är i livet, vad man har åstadkommit av sina mål och vad man har kvar att uppnå. En inspirationsboost som påminner dig om verkligheten samtidigt som den låter dig simma i bland molnen av drömmar. Lite så skulle jag beskriva mina födelsedagar - även om det låter klyschigt. 
 
Det lär nog bli en fullspäckad höst, men med mysiga bok-kvällar och med en stor kopp varmchocklad kan man åstadkomma det mesta. Det tror jag och är övertygad om iallafall! :)

Time Flies

Den 2014-08-02, kl 22:41:47
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
En månad senare och Ramadan har tagit oss farväl. Dagarna och timmarna passerar oss förbi snabbare än någonsin och man kan inte sluta fråga sig själv om det är tiden som går för fort eller om det är ens tidsuppfattning det är fel på. Liksom rytmiska zombier strosar vi omkring för att upptäcka att dagen redan är slut - Innan man ens har hunnit göra en bråkdel av allt man har haft inplanerat. Känner ni detsamma?
 
Planen var att skriva ett inlägg om denna Ramadan men jag tar nog och skippar det. Det som är värt att nämnas som sammanfattning är att det kunde ha gått bättre. Denna Ramadan har nog varit bland mina sämsta men Allah testar alla på sina sätt. Det är inte alltid det går som man har planerat, det kommer alltid att finnas faktorer som påverkar alla planer. I mitt fall var det inte bara en utan flera och ganska stora faktorer. Men Alhamdulillah oavsett. Allah är den bästa av alla planerare. 
 
Jag hoppas och ber till Gud att han låter oss vara bland de som får uppleva ytterligare en annan Ramadan och jag hoppas att den blir bättre än denna. Ameen.

First Day of Ramadan

Den 2014-06-30, kl 00:52:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
... och så var den längtade månaden här, välsignade Ramadan! Fastan gick oerhört bra för att vara första dagen och Alhamdulillah så kände jag knappt av hunger eller törst. Visserligen har jag inte börjat läsa det första kapitlet av koranen som det var tänkt, men Insha'Allah så står det först på listan imorgon. Iftar var inte så maffig som den brukar vara - både modern och fadern min samt bröder är bortresta så ingen riktig Ramadan känsla över maten. Slängde ihop tonfisksallad samt kärleksmums och fruktcoctail till efterrätt. Gott och mättande!
 
I år försöker jag hålla mina Ramadan mål realistiska. Fokus kommer att vara att utföra de dagliga bönerna i tid och tillägga de frivilliga sunnah bönerna. Jag försöker även vara realistisk med koranläsningen och försöker någorlunda hålla mig till ett kapitel men det viktigaste är att jag förstår innebörden av det jag läser och verkligen lär mig av de vackra orden och tillämpar dem i mitt vardagliga liv. Att ständigt påminnas om Guds närvaro med Adhkar och Du'aa (åkallan) står med på listan och att försöka göra minst en god gärning varje dag. Och som alltid - försöka minska på nedlagd tid på sociala medier och istället göra nytta med den korta tid vi har. Det sammanfattar nog mina mål för årets Ramadan och jag hoppas att detta håller i sig efter Ramadan. Insha'Allah.
 
Hur går Ramadan för er och vad är era främsta mål under Ramadan? :)
 

Summer holiday, begin!

Den 2014-06-07, kl 23:00:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 1
Då var den sista tentan skriven och jag kan äntligen ta SOMMARLOV! Ååh du sköna sommarlov, vad jag har längtat till dig. De senaste veckorna har bara svischat förbi. Det känns lite surrealistiskt att jag inte har något att plugga på för tillfället, som att all tyngd med tentaångest och tidspress har tagits från mina axlar. Äntligen kan jag pusta ut!
 
Andra året på utbildningen är avklarad och jag måste nog erkänna att det käns oerhört bra. Detta betyder att jag nästan kommit halvägs i utbildningen och det känns som att jag verkigen har funnit rätt. Även om det har varit mycket stress och mycket plugg som i princip har tagit all min tid (därav bloggtorkan) så känns det som att detta har varit mitt bästa skolår. Det är just de dagar man har mått dåligast och allt har skitit sig som får en att inse att man verkligen lyckades ta sig ur det, med Allahs hjälp. Det är då man märker hur mycket arbete man har lagt ner, och man kan inget annat än känna sig stolt och klappa sig på axeln. Alhamdulillah. 
 
Att inte glömma är de nya själsfränder som jag har mött och som har underlättat detta år. Människor som motiverar en, glädjs med en vid lyckliga stunder och är som en hjälpande hand vid "I-don't-feel-it-kind-of days". Må Allah belöna dem rikligt. Ameen!
 
 

Plugg ...

Den 2014-05-03, kl 22:27:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
Bloggen har stått tom ett tag men så blir det när man läser en tung kurs på 15 hp. De senaste veckorna har i princip varit zombielika; stiga upp och plugga tills man går och lägger sig. Konstant isolering med plugg och nästintill obefintlig social aktivitet. Jag vet, det låter sjukt men så blir det när man läser en kurs som innefattar mer information än tid för att bearbeta informationen. Att kursledningen har dragit ned på kursens längd i flera år, men varit "tvungna" att fortfarande lära ut samma mängd information på så kort tid kommer jag aldrig att förstå mig på. Hursomhelst skrevs tentan på anatomin och fysiologin igår, Alhamdulillah, så nu har jag helgen ledigt att pusta ut innan vi börjar på den sista kursen innan sommarledigheten. Ååh vad jag läängtar efter ledighet!
 
Utöver det har jag sökt sommarjobb och skickat ut CVn på flera håll. Något apoteksjobb blir det dessvärre inte då konkurrensen är mycket hård i Göteborg och apoteken söker främst studenter som har kommit lite längre i utbildningen. Surt, I know. Men jag har haft jobbintervju inför ett annat "drömjobb" så att säga. Själva intervjun kändes bra men det återstår hur det går med ansökningsprocessen. Håll gärna tummarna för mig och era böner uppskattas och välkomnas :)
 
Vad har ni haft för er?

Physiology and anatomy

Den 2014-03-16, kl 23:49:00
Filed in Daily Stuff, Thoughts | Kommentarer: 0
Sitter uppe såhär sent (ja, det är sent för min del när klockan passerat 22.00.) och är förvånad att jag har lyckats hålla mig uppe och skriva samt läsa igenom det sista inför morgondagens seminarium i Fysiologi och anatomin. Så många nya begrepp och processer man skall känna till. Blir så fascinerad av allt som faktiskt händer i vår kropp på samma gång, komplexiteten från molekylär till organ nivå så att säga. Subhana'Allah så mäktigt! Sannerligen är Guds skapelser inget som kan ha formats av en slump.
 
En nackdel (eller beror på hur man ser det) dock är att man börjar misstänka att man lider av allt man läser om. Efter att ha läst om hjärtat och vad som händer vid hjärtinfarkt börjar jag vid varje känsla i vänster arm misstänka samma sak och även komma ihåg föreläsningar om neuroanatomin och sensoriken om hur kopplingen mellan smärta i vänster arm och hjärta låg till. Sjukt! 
 
Lite sådär nära midnattsfilosoferande. Känner att mitt Cortex cerebralis börjar lägga av så jag avslutar här.
 
Bonne nuit mes belles!
 

That Kind of Day...

Den 2014-03-12, kl 20:50:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
... när man inser att allt som har hänt i ens liv på den senaste tiden faktiskt är av en anledning och anledningen blir så klar. Jag kan nog säga att jag känner mig mycket mer spirituell och närmare Allah nu än vad jag har gjort på sistone.
 
Saker och ting må inte ha utvecklats som man har hoppats på, men när Gud belönar en med något ovärderligt så kan man inte annat än att vara tacksam. Han är sannerligen den som vet om mitt bästa, och vore det inte något gynnsamt i detta så tror jag inte att det skulle te sig på detta vis. 
 
Alhamdulillah.

Humble

Den 2014-03-08, kl 19:32:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
Inte varje dag skiner solen och inte varje dag är en dans på rosor. Sånt man ständigt påminns om när förluster slår en i ansiktet och man inte riktigt vet vart det gick fel och vad felet i sig är. Känslan av att ha en klump i magen som blir allt större av ovissheten. När man känner att man har gjort allt man kan men att det fortfarande inte var tillräckligt.
Just precis. Den känslan.
 
Min älskade far påminner mig alltid att man inte alltid kan ha glans dagar då man svävar som på moln och allt går som man vill och planerat. Att man måste känna på en dal i livets kurva för att man skall kunna veta hur mycket det krävs för att ta sig upp på toppen. För att veta hur mycket man är kapabel till och inte minst för att för att känna ödmjukheten. Och detta är kanske just för att Allah vill testa mig för att se hur jag kommer att reagera. Om jag kommer att vara tacksam eller om jag kommer att glömma hans barmhärtighet i allt annat som jag varit så lyckligt lottad med. Även om det smärtar.
 
Med Guds vilja så kommer detta snart att vara förgånget. Positive thoughts. Always.
 
Insha'Allah.
 

Chi San

Den 2014-02-02, kl 19:38:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 1
Någon gång i höstas, när höströttheten slog med sin fulla kraft, tog jag en runda till apotek och hälsobutiker för att hitta något att lindra min utmatthet. Jag kom förbi Chi San, ett traditionellt växtbaserat oralt läkemedel, och efter att ha läst dess lockande innehåll med naturliga ingredienser och att den hjälpte mot trötthet så köpte jag den.
Och den hjälpte faktisk om jag skall vara ärlig.
 
Igår, innan jag skulle ta en dos så tänkte jag åter läsa innehållet. Efter att ha läst insåg jag att den innehöll etanol (alkohol) som jag på något sätt hade missat. Min allra första reaktion var att det kanske handlar om väldigt små mängder, som andvänds vid andra läkemedel. Men för att vara säker öppnade jag texten som finns under etiketten på flaskan och till min fasan stod detta; 
 
"Chisan innehåller 12,85 % (v/v) etanol (alkohol) dvs upp till 1,5 g per dos, motsvarande 37,5 ml starköl eller 15 ml vin. Skadligt för personer som lider av alkoholism."
 
Det kändes som att mitt hjärta stannade för en sekund. Flaskan, som vi det här laget var halvfullt, innehöll relativt höga mängder alkohol. Och jag hade fått i mig det. Jag kände mig så äcklad. Ni vet säkert vad som hände därefter – innehållet i flaskan åkte direkt i vasken. 
 
Så, detta inlägg är som en varning för er andra som inte vill förtära någon form av alkohol. Jag har nu fått min läxa –att inte förblindas av lockande ingredienser och alltid läsa noga på innehållsförteckningarna.
 

Dec. 31, 2013

Den 2013-12-31, kl 23:45:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 1
Det är mindre än en timma kvar av 2013. Om mindre än en timma har ca. 365 dagar gått under vad som har känts som en dag och vi kommer att blicka tillbaks till det här året som en del av det förgångna. Hur lyckades det gå så fort? Har det verkligen gått så fort? Det känns som det vore igår jag skrev det sista blogginlägget för förra året. Vid samma tidpunkt reflekterade jag över allt som hade varit och vad som skulle komma. Det som då skulle komma ser jag snart som förgånget och det känns lite surrealistiskt. Lite visste jag då att allt som har hänt detta år skulle hända.
 
När jag tänker tillbaka och reflekterar över året så är det ett ord som direkt dyker upp i mitt huvud. Tacksamhet. Tacksamhet för allt som har hänt och som har format mig till den person som nu sitter här och skriver på detta blogginlägg. Jag skulle nog inte säga att året blev så som jag hade förväntat mig. Jag tror att den största anledningen till detta är att jag faktiskt för en gångs skull höll mitt nyårslöfte, som kan läsas i förra årets sista blogginlägg. Att släppa taget och låta saker ske som de skall. Att sluta planera så mycket. Jag vet inte säkert om det skulle ha blivit mycket mer annorlunda om jag nu, säg mig, hade planerat mer men jag tror att det kan ha spelat någon roll. Att göra sitt bästa på allt och sedan lägga sin tillit på Gud. För efter allt så kan vi planera och ha scenarion i våra huven om hur vi vill att saker och ting skall bli. Men sällan blir det så, för det finns alltid någon där som också planerar för oss på gott. Och jag har lagt min tillit på Honom och Alhamdulillah så har 2013 bjudit på många goda stunder som jag för evigt kommer att hålla kärt. 
 
Det känns lite klyschigt att rada upp allt jag har lyckats åstadkomma, då de flesta kör på den stilen. Men jag kan säga att jag är faktiskt imponerad på vad året har resulterat till. Dels för att jag inte hade många "viktiga" kortsiktiga mål för detta år och dels för att jag inte förväntade mig så mycket. Jag kanske inte har lyckats bocka av mina största mål ännu (vilket inte heller var fallet) eller befinner mig där jag vill vara om några år men ett perfekt ställe att vara i nu. Tacksamhet. Alhamdulillah.
 
Till skillnad från förra året så har jag nu faktiskt fler nyårslöften än en. Men det är mer gällande den andliga, själsliga delen av min färd i livet. Håller jag dessa eller inte så fortsätter jag lägga min tillit i Guds händer, vilket Insha'Allah kommer att ge mig stykan.
 
Till er läsare, trogna som nya, önskar jag er alla ett år fyllt av lycka, framgång, äventyr och goda överraskningar. 
 
Slutligen, Må Allah förlåta våra synder för det förgångna året och bringa oss gott i det nästkommande. Ameen. 
 
Och förresten .. Gott nytt år på er alla! :)
 

What goes around ...

Den 2013-12-17, kl 23:30:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 0
Började dagen med att vara lite extra tidig på jobbet. Läste igenom alla mail som hade kommit in och bara njöt av det oerhörda lugnet. Någonstans i en korridor längre bort kunde man höra en dörr öppnas och stängas. Jag tog fram tackkortet/avskedskortet till min chef och började skriva på den. Det första jag gjorde när hon kom in, fortfarande ganska tomt på jobbet, var att överraska henne med avskedspresenten. Leendet som formerades på hennes läppar och hennes uttryck måste nog vara en av de ovärdeliga stunderna i ens liv.
 
Sådana små gester som får människor på glatt humör är något jag fullkomligt älskar. Att veta att man är anledningen till leendet eller det glada uttrycket måste nog vara en av de bästa sakerna i livet. Det är en så mäktig känsla, att veta att det inte bara är du som glädjs utan även den andra. Tillsammans.
 
Gott för alltid med sig gott. Efter en lång arbetsdag med flera ärenden och regionbyte så var det dags för hemfärd. Väl hemma ser jag att det ligger ett kort till mig på köksbordet. Tar fram det och blir alldeles varm om hjärtat när jag läser det. Kortet var från min andra chef som för tillfället är i Zambia, där hon tackade för året och önskade en god jul och ett gott nytt år. Men, det är inte allt. Det som fick mitt hjärta att ta ett extra skutt var att istället för att skicka en julklapp som de brukar göra så hade de istället samlat pengarna de skulle ha lagt på våra presenter och tillsammans med företagets vinst skänkt till att bygga skolor i Zambia. Hur hjärtvärmande är inte det? Oh, blir lite tårögd faktiskt. 
 
Man brukar säga att man får det man ger, och ger man gott så får man gott tillbaka.
Idag var ett perfekt förkroppsligande exempel på detta. 
 
... comes around.
 

Den 2013-11-23, kl 23:46:00
Filed in Thoughts | Kommentarer: 1
Det är så lätt att glömma hur viktigt det är med den framförhållning man har i livet. Sitter man och gnabbas om vad som har gått fel, vad som man kunde ha gjort bättre och ständigt ha de tankarna cirkulerandes i huvudet så är det bara en själv det tar kål på. Ger livet dig citroner - gör citronsaft. Eller paj eller vad än det nu kan vara. Vänd allt till något att lära sig ifrån, låt det bli en läxa. Försök att inte fastna så mycket i det att du glömmer att blicka framåt. Se alla möjligheter som egentligen ligger framför dig - även om sikten inte alltid är klar.
 
Jag försöker alltid vara en tacksam person. Jag försöker alltid att säga alhamdulillah och visa min tacksamhet till den Allsmäktige oavsett vad det är jag stöter på. För efter allt så är de mindre bra saker som jag stöter på endast en fraktion av alla de välsignelser som jag har kommit min väg. Jag vet, det kan kännas ont i hjärtat när saker och ting inte blir som man har förväntat eller om man misslyckas totalt med något. Men det händer av en anledning. Det gäller att bara inse det just när man känner så.
När allt känns förgäves. 
 
Det må låta klyshigt, men ser man det positiva i allt och lär sig av alla de erfarenheter man har fått med sig på vägen så kan man faktiskt leva ett lättare och lyckligare liv. Och tacksamheten, den får vi inte glömma.
 
Vi må alltid planera hur vi vill att saker och ting skall bli, men i slutändan så är det bara en som har den slutgiltiga planeringen. 
 
Alhamdulillah 'alaa kuli haal.
 
 

Tidigare inlägg
© Headerbilder från Wallpapers Wide